Finns det någon därute som vill bli inrutat? i ett återkommande mönster, dag ut och dag in.
Det finns säkert folk därute som känner sig bekväma i det, För visst är det tryggt och skönt med en säker ekonomi?
Jag däremot skulle nog istället känna mig obekväm i det bekväma. Självklart skulle jag kunna börja jobba om ett tag istället för att ta ett lån, leva på CSN och gå i skolan i några år till. Många säger till mig "Men jobb som jobb bara man drar in pengar" Ska de verkligen behöva vara så, För bara tanken freaks me out. Då menar jag det där med att gå upp varje morgon för att åka till något ställe man verkligen avskyr, just bara för att man ska få allt att gå runt. Det är nog många därute som gör så också. Jag vet inte om jag beundrar dem som gör det eller om jag tycker synd om dem, de är nog lite både och. För de är otroligt starkt att orka med det. Men nu sitter jag och tänker i Jag-är-ämnad-för-nått-större banor och jag hoppas att de håller i sig och att jag inte börjar glida in på andra tankebanor som nu-tar-jag-kassa-fem-på-ica-och-sitter-där-i-tio år. Tänk att vara ständigt medveten om vad man skulle kunna göra. Vad man vill göra? ständigt drömmandes om något annat lider man i tystnad om något som känns mindre värdelöst!?
Nej jag tänker inte nöja mig förens jag får göra det jag vill! Hur många sitter inte därute och tänker samma tankar nu innan studenten? Skolan sen sju års ålder, sen släpps man helt plötsligt ut i det riktiga livet, och skall helt plötsligt göra något vettigt med sitt liv. eller ingenting alls? Tänk om man kunde få göra något som påverkar andra runtomkring, göra sig hörd och få folk att lyssna till en, ännu bättre! men hur kommer man dit, för vissa är vägen lång, för vissa är vägen kort.
 


So much to se, with so little time?

Iallafall en film "to remember" - Jag håller med dem flesta som har sett den, den är lite egen i sin genre, Självklart har man undrat: Va är de som har gjort den så känd? Ser på den just nu och jag kan inte göra annat än att hålla med. Kärleksfilmer brukar vara ibland det värsta jag vet, alltid lika förutsägbara. Alltid lika nu-avslutar-vi-med-en-kyss-i-regnet aktiga. Så vad är det som får folk att tycka att denna sticker ut, Den stämplade nörd tjejen som får "the bad boy" som är uppenbart skadad av grupptrycket runt omkring honom- att bli störtkär i henne, hon gör om honom till de bättre, å musiken, man ryser när Mandy moore sjunger, vilken röst den tjejen har.
Men kanske är det slutet som endå gör att den blir mest minnesvärd, för alla gillar väl filmer som berör?